Skit med borgarna och hela jävelsamhället!« Sedan mitten av åttiotalet har Åke

Jävels stridsrop spritts från tidningen Galagos sidor till rockfestivaler, tshirts, efterfester och demonstrationståg.
Åke Jävel är anarkist och ägnar dagarna åt att rusa omkring och spränga, supa, röka och svära. Som Max Andersson skriver i sitt förord till originalutgåvan: »Huvudpersonen är kriminell på ett sätt som helt saknar inre logik.
Han utövar ett godtyckligt våld mot ordningsmakten, sillhandeln och cigarettautomaterna.
Han säger fula ord men ser ut som att han inte menar dem. Han har ett ansiktsuttryck och hans flickvän har också ett.«
Är detta en briljant politisk analys, eller helt enkelt den dummaste serie Sverige skådat? Kanske är den både och, men klart är att Åke Jävel är precis den hjälte både detta och föregående århundrade gjort sig förtjänta av.