Krazy Kat är en serie som inte liknar någon annan. Vid första anblicken tycker man kanske att den verkar hård och brutal (i princip vartenda avsnitt går ut på ett och detsamma: att musen Ignatz uppfinner ännu ett sätt att kasta en tegelsten i huvudet på Krazy Kat) men strax märker man att serien är rik och mångfasetterad och kolossalt rolig - att den trots sin tegelstenskastningsmonomani inte alls är särskilt kallhamrad och rå utan att den tvärtom på många sätt är mycket varm, ömsint, eftertänksam, sökande, stämningsfull, lyriskt kringsvävande och alltomfamnande. Krazy Kat är en serie som i sin mångbottnade underlighet kan göra sin läsare (om han inte först hinner bli komplett galen) mycket vis och klok, på ett bakvänt sätt, stearinljusupplyst, månljusförklarad, evigt förunderligt leende. Bakhålls album har fått titeln "En nåbel woffla" - för det är vad albumet och hela anrättningen är, en nåbel woffla, stavat på kattens vis - och innehåller av Bakhåll utvalda serier ur Herrimans stora produktion.