Gruppen splittras när de tvingas lämna fängelset, Rick är nere för räkning och ensam kvar är Carl omringad av levande döda...

Ur efterordet som till denna volym är skrivet av Pär Thörn:
I föreliggande volym av The Walking Dead löper eskapismen som en röd
tråd. Det rationella i denna mycket bistra zombiefyllda värld blir paradoxalt
nog att både vara fullständigt uppmärksam på alla faror, men också att
försöka fly stundens allvar, att inbilla sig att det faktiskt finns
ett hopp, trots att läget upplevs som fullständigt fruktlöst. Även om
denna flykt tangerar det förnuftsvidriga, närmast vansinniga, så är den ett försök att hålla den verkliga galenskapen stången.
Trots det eviga mörkret i The Walking Dead skulle jag betrakta den som en
hoppfull serie, dock inte i den direkta handlingen, utan på en metanivå:
Att vi under läsningen kan reflektera över vår egen situation.
Reflektera över nödvändigheten i att röra oss mellan minne och glömska,
realism och eskapism, rationalitet och irrationalitet. Nödvändigheten i
att avlyssna vårt kaotiska inre, vårt uppspaltade jag, vårt hopp och vår
hopplöshet.

The Walking Dead volym 9 har dessutom en fanart av Valhall-tecknaren Peter Madsen.